Har ingen aning om varifrån det här kommer men hittade det på en lapp i mitt rum. Hysteriskt roligt.

- Man kunde väl fått tyst på kommunisterna däruppe utan att ge dem extra reklam. Nej, man borde bara stängt tidningen och låst in kommunisterna i ett läger någonstans och sedan tagit ut dem på isen och klubbat dem i huvudet på natten och stoppat ner dem i en vak och låtit dem bli borta bara och lagt locket på allt prat så hade det inte blivit nån histora av det hela.
- Det skulle ha blivit prat då med. Det är alltid nån som sladdrar.
- Det borde ha skötts riktigt. Man kunde skicka dem över gränsen och låtit finnarna ta hand om dem och sedan sagt som det var, att de försvunnit när det började osa katt* för kommunisterna däruppe och nog tog sig över gränsen österut på väg mot sitt riktiga fosterland och sedan vet man ingenting.
 
*Bli mystiskt

Finsk shit, me gusta

 

Jag har inte tid att tänka på hur många kvinnor som egentligen vill bära hijab

Jag är fullt upptagen med att tänka på hur många kvinnor som egentligen vill raka benen

kommenterade en bild på Svart kvinna på instagram


Skönheten kommer från gatan

       
 

Nazistattacken i Malmö

Bild: Kent Wisti
 
Thatgirlssmiling
 
 

Flyktingarna

Här kan ni läsa flyktingars egna berättelser. Ibland vill jag bara lägga mig under täcket och sova i 10 år och hoppas att världen är en vacker plats då.
flyktingarna.se
 
 

Oskyldiga brottslingar, av Omid Mahmoudi - Recension

Igår sträckläste jag hela ''Oskyldiga brottslingar'' som jag skrev om i tidigare inlägg.
Den är skriven av den unge flyktingen Omid Mahmoudi som kom till Sverige och skrev en bok om sitt liv och sin flykt till Europa. 
Omid tillhör folkgruppen hazara*, som så många flyktingar från Afghanistan. Boken börjar i hans yngsta år, i krigets Afghanistan med dagliga missilskjutningar och förlust av vänner och bekanta. Man får sedan följa honom i sin uppväxt i Afghanistan, hur han levde under talibanstyret, efter USAs intåg, hur han tvingades fly till Europa. Hur han till slut hamnade i Sverige och valde att stanna. 
 
Jag har sällan gråtit så mycket till en bok. Aldrig förut tror jag faktiskt. Den är inte fiktiv utan det är faktiskt händelser som en människa har upplevt. Jag har nästan svårt att förstå hur han har orkat skriva den. Att tänka tillbaka på allt han varit med om och beskriva det. Bokens sidor täcks av historier om hur hans familjemedlemar dog, hur han förtrycktes i skolan, rädsla och terror. Flykten till Europa, där människor dog på vägen. Hur hans vän blev påkörd av en lastbil i Grekland och de desperat försökte rädda hans liv, men där de nekades sjukvård och fick se sin vän avlida i svåra plågor, medan de andra satt runt och grät och skrek. Tror ändå att den västa delen var när gruppen flyktingar trycktes in i ett hus, som var så smutsigt och fallfärdigt att det egentligen var obeboeligt, där väggarna var täckta med meddelanden från flyktingar som tidigare tvingats tillbringa dygn där.
Tanken på att någon valt att efterlämna det meddelandet, som för att beskriva sitt liv. Vi får aldrig veta vem hen var, hur det gick sen, hens historia, ingenting. Jag gick sönder.
 
Boken är lättläst, inte så detaljerad, men väldigt ärlig och blottande. Alla kan läsa den. Nej, alla borde läsa den. Världen behöver böcker som denna. 
 
 
Vill man ha tyngre läsning så rekommenderar jag ''I havet finns det krokodiler'', som jag har börjat läsa nu.
 
 
*Egentligen är situationen vad gäller folkstammar i Afghanistan ganska komplex och svår att förklara. Men jag ska försöka förklara kortfattat. I Afghanistan finns egentligen fyra majoritetsfolkslag, pashtuner, som består av cirka hälften, uzbeker, tadzjiker och hazarer som bor i olika områden av landet, i Kabul är det ganska blandat däremot och givetvis är hazarer lägst ställda av alla och har ofta jobb som tjänare. Hazarer skiljer sig från resterande grupper dels genom etniska drag, hazarer är mongoler och ser mer ut som östasiater än resterande folkgrupper, och utöver det så finns det också ett religiöst förtryck då hazarer är shiiter. Under 1990-talets krigshärjande var både talibaner och regeringsstyrkor ute efter hazarer. Under talibanernas Afghanistan var det hazarerna som led mest, deras skolor stängdes ner och det glorifierades förtryck mot dem, både genom att säga att om man dödade en hazar fick man komma till himlen, eller bara att barn lärde sig att trakassera hazarer i skolan. Talibanerna har ett talessätt som går ''Afghanistan till pasthunerna, Tadzjikistan åt tadzjikerna, Uzbekistan åt uzbekerna, Goristan åt hazarerna''. Gor betyder grav. 

Har beställt böcker

Har knappt börjat läsa ''Oskyldiga brottlingar'' och tårarna bara forsar nerför mina kinder.
Lite starstruck, jag är vän med författaren på Facebook. Ska möta Omid nästa gång jag är i Malmö.
 

Har fått ordning på mitt rum

          
 

Ett gammalt citat

Hittade ett gammalt citat uppskrivet, det är förmodligen Pau eller Hanna som sagt det
 
''Jag säger emo till dig för att du är emo.
Ditt namn är emo, ditt jobb är emo, din identiet är emo. Du heter emo''
 
Så sant.
 

Mer japansk kommunistmusik

Om man letar så kan man finna. Här har ni lite mer arbetarvisor från Japan.
Japan har faktiskt en historia av mycket stark arbetarkamp. Lärde mig om den när jag läste i boken ''Kanikosen'' som jag fick i födelsedagspresent av Pau <3 
 
 
 Tredje låten, ''röda fanans sång'', så jävla bra <3

Ganbarou - en arbetarvisa

 
Ganbarou!* Öka kraften upp mot himlen 
Man med järnhand 
Kvinna som har en brinnande knytnäve 
Slaget utkämpas här från och med nu! 

Ganbarou! Öka kraften upp mot himlen 
Näven som förenar oss kollegor 
Kollegornas stigande knytnäve 
Slaget utkämpas här från och med nu! 

Ganbarou! Öka kraften upp mot himlen 
Inom och utanför landet finns det nävar 
Segern är en kallande knytnäve 
Slaget utkämpas här från och med nu! 

*Ganbarou betyder ungefär "jobba hårt" eller "gör ditt bästa", uppmuntrande i hårda tider


Ganbarou! Tsuki ageru sora ni 
Kuro gane no otoko no kobushi ga aru 
Moe agaru onna no kobushi ga aru 
Tatakai wa koko kara tatakai wa ima kara! 

Ganbarou! Tsuki ageru sora ni 
Wao tsunagu nakama no kobushi ga aru 
Oshi yoseru nakama no kobushi ga aru 
Tatakai wa koko kara tatakai wa ima kara! 

Ganbarou! Tsuki ageru sora ni 
Kuni no uchi soto no kobushi ga aru 
Kachi doki o yobu kobushi wa hitotsu 
Tatakai wa koko kara tatakai wa ima kara!
 
 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
Festivalversion, framförd av Soul flower union.

fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu

Idag fick jag skäll av chefen för att jag ''använder mobiltelefonen'' på arbetstid och hur allvarligt det minsann var och hej vad fan det nu var om allt mest och att det var en eller flera kollegor som sagt det.
Alltså jag tänkte bara ALLA ANVÄNDER MOBILEN så fort de får chansen. Samma morgon hade bland annat en kollega suttit i ett privat samtal på arbetstid. Inte FAN springer jag till chefen för det. Golare har inga polare vet ni. Chefen verkade dock tro att jag lät mobilen gå före arbetet, och det är inte sant. Jag stannar inte av mitt i en påklädning för att någon skrev till mig på Fejjan. Vidare frågades det ganska privata frågor och om mitt mående, kändes sjukt respektlöst att ta upp det, för hen bryr sig egentligen ingenting om mitt mående. Chefen nämnde EN enda miss jag har gjort, en sån där miss som vem som helst kan göra, som jag dessutom gjorde tillsammans med en kollega så det kan ju inte var MITT fel egentligen, och försökte få det att låta som att det är min mobil alt koncentrationssvårigheter som kommit emellan. Nej jag har inte mobilen i ARBETET. Men har man massa slötid så är det väl inte så jävla konstigt att mobilen åker upp. 
Och en dag när jag inte använde mobilen alls så ringde bemanningen till min arbetsplats och skällde på mig för att jag inte hade besvarat förfrågningar.
Alltså SLUUUUUUTA, sluta ge mig ångest och få mig att känna mig värdelös. Känner mig dessutom sjukt orättvist behandlad, förutsatt att inte chefen pratat med cirka 80 procent av alla som jobbar där ang. användning av mobil etc. Dessutom har jaag jobbat där i över 1 år så jag förstår inte varför hen tog upp det nu. Pratade med mamma och hon tror att någon baktalar mig inför chefen för att personen i fråga inte tycker om mig eller mina åsikter.
 
HUUUUUUUOAAAAAAAAAAAAOOOH FNSLYNISNHKHÄ
 
 

Alltså

Om jag säger ''Vi måste lära män att inte våldta i stället för att lära kvinnor att inte bli våldtagna''
och du hör ''Alla män är våldtäktsmän'', DRÄNK DIG SJÄLV I TOALETTEN.

Om

Min profilbild

Elina

RSS 2.0